Hörneå bys hemsida www.becken.se
Ryssen i Bäcken 1809
Året 2009 är snart slut, och därmed ”märkesåret” - 200 år sedan striderna med Ryssen 1809. Tanken var att skriva denna artikel under sommaren, den årstid då striderna utspelade sig. Men, andra sysslor på gården gjorde att skribenten valde att invänta vintermörkret och julhelgen för webb-skrivandet.
I vår moderna tid upplevs kriget år 1809 som kuriosa, men kriget kom tillbaka. De inblandade nationerna (Sverige, Finland och Ryssland) gjorde ett imponerande skådespel sommaren 2009, mestadels i Sävar. Här ska vi istället sätta ljuset på vår egen by.
Byn var ockuperad av Ryssarna under sommaren 1809. Det florerar fortfarande livliga berättelser om denna historiska tid. Bland annat fanns, och finns idag, en stolpbod som byggdes på 1700-talet och som gått till historien som ryssens likbod, om man ska tro sägnen. Det var säkerligen en ståtlig byggnad då det begav sig, och passade bra för ryssen att annektera. Skotthål i väggarna talar sitt tydliga språk. Ungdomar förr i tiden, däribland Holger Engström, brukade karva blykulor ur stockarna. Vissa hål är ganska grova i kaliber, kanske 4 cm.
Bild 1. Dörr till stolpbod med angränsande hål.
Är historien om stolpboden en skröna? Var stolpboden en måltavla för gårdagens jakt och prickskytte? Det senare kan delvis vara sant, vad beträffar vissa mindre skotthål. Det är dock uppenbart att ryssen varit i Hörneå/Becken, och med en strid som utspelade sig den 5 juli 1809 vid gamla kyrkan "på Bruket". Historien säger även att den ryske generallöjtnanten Kamenskij befann sig i Hörnefors den 17 augusti, då han hörde talas om svenskarnas landstigning i Ratan norr om Umeå. Bra information i ämnet får man i boken om Pehr Adam Stromberg, den omstridde landshövdingen i Västerbotten (Författare; Bo Rosén, Acta Bothniensia Occidentalis). Således var Becken i ryssens händer under drygt en månads tid, sommaren 1809.
Bild 2. Affairen vid Hörnefors, Krigsarkivet.
En intressant karta hittas hos Krigsarkivet, om Affairen vid Hörnefors. Man känner genast igen Becken by, Sölpsjön, Mjösjön, Ängersjön, och den gamla riksvägen genom byn. Vad man dessutom noterar är något som ser ut som två kors mitt i byn (bild 3). Det framgår inte vad dessa står för. Möjligen utspelade sig diverse dueller, stabsplats, eller så var det uppsamlingsplats för döda, så att säga.
Bild 3. Förstoring av bild 2, med två kors mitt i byn (markerat med ”A”). Notera det skrivna byanamnet ”Bäcks by”. I ännu äldre stavning angavs ”Becks by”, men redan år 1809 hade man moderniserat språkbruket(!)
Med stort intresse funderar man på vad de två korsen symboliserar, och var de var/är belägna mer exakt. Det förra kommer man inte till klarhet i, men det senare kan utforskas närmare. Genom att ta en modern ”generalstabskarta” (om än från 1960-talet) och med hjälp av photoshop klistra in kartan från 1809 över den moderna dito så framträder något ganska intressant. För det första kan man konstatera att kartkonsten år 1809 var förvånansvärt bra. Mjösjön, Ängersjö, kustlinjen, och gamla riksvägen är nästan på pricken utritade. Vad anbelangar de två korsen blir man än mer förundrad. De är markerade på den plats varpå skribenten just sitter och skriver denna artikel, och ca 50 meter från den omtalade ”likboden”. Bild 4 återger denna enkla forskning. För tydlighetens skull är gamla riksvägen rödmarkerade på kartan från modern tid. Den svarta vägen är från år 1809 (ej att förväxla med dagens E4 som har dubbel linje).
Bild 4. Karta från år 1809 (gult fält) inklistrad på modern karta. Var är de två korsen markerade i byn?
Vi ska här gräva djupt i fotokällorna från Becken. Ett album av förhistoriska bilder har hittats, tillika i färg och där striderna är dokumenterade i detalj. Måhända var det Hörneå-fotografen Algot Engströms farfars far som var i farten med en innovativ kamera. Historien börjar då Ryssen under ledning av överste Aerekoff kommer från Umeå utmed gamla riksvägen och stegar in på kyrkogården (bild 5).
Bild 5
Man rullar fram sin kanon till Hörneån för att beskjuta svenskarna som barrikaderat bron över ån, däribland den kände svenske (finske) överstelöjtnanten Dunker. Den svenska styrkan var under ledning av generalmajor Sandels som avancerat från söder och bestod av ca 2300 man och 8 kanoner.
Bild 6. Ryssarna skjuter över Hörneån.
Bild 7. På andra sidan Hörneån har svenskarna förskansat sig, men tvingas retirera under förluster av ca 150 stupade.
En av de stupade var självaste Dunker. Eller var de så att Duncker redan var död och begraven sedan tidigare, vilket bild 8 tydligt visar och där överste Aerekoff ses traska förbi Dunckersmonumentet. Inte undra på att svenskarna förlorade slaget vid Hörneån.
Bild 8. Ryska officerare ses passera Dunkersmonumentet utmed Hörneån.
Under tiden har svenskarna tvingats retirera in mot Becken by. Bild 9 visar hur de förbereder sig vid stolpboden.
Bild 9. Svenskarna tar ställning vid stolpboden.
Nu hettar det till rejält. Ryssarna stormar fram utmed byagatorna i Becken, vilket ses i bild 10.
Bild 10. Ryssen kommer till Becken by.
Bild 11. Ryssarna ta skydd av stenmuren och börjar beskjuta svenskarna nedåt bäcken.
Bild 12. Efter en kort strid har ryssen tagit stolpboden i besittning.
Bild 13. Nu börjar man dessutom rulla fram kanonerna utmed bygatan.
Bild 14. Man konfronterar en inte ont anande bybo med att fråga var svensken befinner sig. Trots visst övervåld och hot förblir ryssen utan information. Bybon hotar å sin sida med en bergborrmaskin av typ Cobra.
Bild 15. En rysk förtrupp hittar en grupp bybor i skogen (på "Gran" som fotot visar och stället kallas). Officeren frågar var de svenska trupperna har synts till, men den förtegne bybon Karl-Erik Bergström håller fanan i topp. Men, varför gjorde inte byborna bruk av sina jaktvapen mot ryssen? Och, varför jagar man älg i mitten av juli, var det fråga om tjyvjakt månntro?
Bild 16. Svenskarna har sökt sin tillflykt till Bygdegården, där de får viktiga råd av byborna.
Bild 17. Till slut levereras batalj på ängarna nedåt bäcken, ungefär där 1809 års karta anger kors. Detta är runt Algot Engströms husknut, vilket ses i bild. Inte undra på att Algots hus är så skamfilat idag då den motstått sådana strider för 200 år sedan.
Bataljerna runt Hörneå var inte att leka med för byborna. Bland annat finns berättat om den 90-årige postbonden Anders Erasmusson som blev tillfångatagen av ryssarna och misshandlad. Han lyckades fly under en fångtransport, ut på en myr där ryssen lät honom vara, men avled kort därefter. Om han dog av ryssens våld eller av hög ålder bör man låta vara osagt. I historiskt källmaterial av mer vederhäftig styrka finns dokumenterat om en viss Lantmätare Linder, som den 28 oktober 1809 skrev följande (med sammanfattande ord):
Det såg fasligt ut, nedtrampade åkrar, tomma och taklösa lador, hässjor med halm utan ax. Överallt vid vägen stodo ännu lemningar af läger, byggda av granris och brädor, och täckta med näfver. En by vid namn Ängersjö var alldeles förstörd, så att gästgifvargården måste flyttas därifrån 6 ½ fjärdingsväg. I Hörnefors (eg Hörneå och Hörneå bruk, skribentens notering) var allt förändradt: skogen nedhuggen, bruket till en del uppbrunnet, marken uppspärrad af hästfötter, med mera.
Som läsaren nog förstår är denna artikel lite tillspetsad med nytt bildmaterial. Trots allt är sanningshalten ganska god, med ledning av kartor och skriven historia. Becken-Webben vill hedra de 150 svenskar/finlandsvenskar och ca 200 ryssar som dog i juli 1809. Vissa av dessa kanske fann en kort stunds vila i skribentens stolpbod, om man ska tro sägnen.
Gunnar Engström, 2009-12-26
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se